Å dansen

Jag måste tillägga en sak eftersom jag skrev om musik i förra inlägget. Det gäller dans. Alltså shaky-shaky-dans, inte pardans. En del folk har den förmågan att de kan dansa till nästan vad som helst med inlevelse. Not me. Om det är en låt som jag kan och gillar - då studsar jag som en crazy frog (nja, men ni förstår), men om det däremot är en ganska intetsägande låt, så ser jag ut som en sköldpadda på Prozac. Så kanske någon frågar "Men önska något av dj:n då?" Men rent spontant kommer jag aldrig på något riktigt kul att önska, utan det brukar sluta med att jag glatt svänger mina lurviga till Enrique Iglesias "Tired of being sorry" medan resten av dansgolvet kommer av sig och undrar vem som förstörde stämningen. Nå, jag lovar att sälla mig till mängden och dansa sentimentalt till "Happy new year" ikväll, det borde ju inte kunna bli fel. Förutom att den låten går i sköldpaddetakt helt av sig själv :) Gott nytt år, vänner!

Med musiken i blodet

Ibland kan jag gå i dagar och sjunga samma låt om och om och om... Även om jag har sovit en natt emellan så börjar samma visa mala i huvudet när jag vaknar. Det intressanta är att man sällan får välja själv vad som fastnar, vilket ofta leder till repeat av någon hit som man kan fem ord ur. Resten hittar man på för att fylla ut låten, och vips tror man att den går så på riktigt (Va, går den inte "Your cruel deep eyes, your blood like bajs") Missförstå mig inte, jag gillar Poison. Detta jullov har jag dock av en outgrundlig anledning nynnat "Jo, där kommer ju en gooosse, med en byxa som en rakkniv vass. Mockaskorna har han påååsse..." (Jazzgossen av Karl Gerhard). Spännande val.

Håller fast mig...

När jag vaknade i morse trodde jag inte att det skulle bli blåsa-bort-som-ett-löv-risk åtta timmar senare. Jag hörde om "stormen" på radio, men tänkte att det var något mystiskt Åboväder som inte skulle komma att beröra mig. Så jag begav mig in till stan för att mellandagsshoppa brudtärneklänning tillsammans med en brud och några andra tärnor. En vanlig dag med andra ord ;) Några klänningar hittade vi inte, men tyvärr ett stycke storm. På vägen hem fick jag gå ett steg framåt och två steg bakåt ungefär. Snubblade på min egen sko för att den blåste fast i den andra...Nu vill jag bara gömma mig under sängen tills det tystnar utanför, men det blir lite svårt eftersom jag bokat bord till kl 19. Borde jag ta med mig en tyngd av något slag?

PS. Det här är mitt tredje blogginlägg i rad om vädret. FÖRLÅT.

Dagens glitter

Jag bara måste visa en jämförelsebild från samma vinkel som i går, nu när det är regnvåta gator som glimmar istället för de små snöhögarna! Fniss. Man måste ju kunna se det roliga också. Det blir nog en god jul ändå.

Min favoritfärg...

...just nu är vit. Och för tillfället njuter mina ögon när jag tittar ut från jobbfönstret (ja, jag jobbar ända tills imorn, men det är lugnt. Har gott om choklad här.) Nu vill jag se snön bara för att det är jul och för att vädergubbarna har spått att julafton blir grön. Sedan, när vi har stora drivor av det vita, kommer jag att återkräva grönt igen. Spoiled brat. PS. Kom hit den som vill ha gratis choklad med presidentpropaganda på köpet :)

Den här bloggposten innehåller nötkräm

”Det pågår en tyst katastrof. En katastrof som varje dag dödar 21 000 barn under fem års ålder. De flesta barnen dör av näringsbrist, diarré eller andra sjukdomar. De dör av orsaker som med enkla medel skulle kunna förebyggas. Det som saknas är vaccin, medicin, rent vatten och näringsriktig mat. Saker som UNICEF kan leverera. Saker som vi tillsammans kan leverera."

Den här bloggposten är mitt sätt bidra. För i och med att jag publicerar den här bloggposten blir inte bara fler uppmärksammade på den tysta katastrofen utan dessutom innebär det att re:member skänker sex påsar av den nötkräm som UNICEF använder vid behandling av undernärda barn. Tre påsar nötkräm om dagen är allt som krävs för att ett barn som lider av undernäring ska kunna överleva.

Har du också en blogg och vill göra något viktigt i jul? Hämta bloggmaterial här! Tillsammans räddar vi barns liv.

Ps. Vill du köpa fältprodukterna som räddar barns liv, besök UNICEFs gåvoshop. Du kan välja ett snyggt gåvobevis designat av bland annat Tove Styrke eller Elsa Billgren att ge bort i julklapp.

Dopp

Det tog lång tid att äta, och jag glömde givetvis grisköttet i mikron. Men det var kul! Jag testade alltså göra köttfondue i går och det var både ätbart och enklare än jag trodde. Bra julmatsalternativ med andra ord för mig som helst undviker kålrotslådor och brunsås och sill. Men å andra sidan, skulle man ändå inte bli lite besviken om någon ställde fram en wienerschnitzel med gratäng framför en på julafton? Tänk hur man kan vara funtad.

glad påsk!

Alltså, det är inte direkt vitt ute. Detta kan skapa en viss förvirring i mitten av december. Men, är det verkligen folk som tror att vi firar påsk? Videkissorna i soptunnan på jobbet tidigare i dag fick mig att börja fundera...

Ett halvt dygn

NU är jag på väg hem. Från jobbet. Kom hit halv nio i morse aaaand 14 hours later...tur att man har ett bra jobb säger jag bara, annars skulle jag väl krypa snyftandes hem längs trottoaren. Nu tar jag istället en take away glöggmugg med nyckelpigor på och traskar i någorlunda vaken takt längs regnvåta gator. PS. Varför sätter man efter 14 timmar tid på att dessutom skriva ett blogginlägg om hur länge man redan har varit på jobbet, vilket drar ut på tiden ännu mer? Den som svarar rätt vinner en halvljummen pappersmugg glögg...Nej, just ja. Det går inte att kommentera på min blogg. Skicka svaret per telepati istället, I hear you!

Jobbsugen?

Har insupit Luciamorgonen (supandet refererar till alkoholfritt glögg och cheesecake) med ett Luciatåg bestående av främst finskspråkiga svenskastuderande. Very nice och lite speciellt just med tanke på att de kanske inte firar Lucia annars. I alla fall, jag vill passa på att tipsa om ett, nej faktiskt två, jobb ifall det är någon som känner att de har lite politik i ådrorna och vill jobba med ungdomar i Helsingfors centrum. Här är länken till båda.

Fyndat

En lyckad dag på stan i Vasa. Först upptäckte jag nya second hand-butiken Misio och fyndade ett halsband från Dyrberg/Kern. Sedan snubblade jag över en julmarknad i ett skjul på Konsthemmet Tikanojas innergård. Alltid hittar man nya sätt att kasta bort pengar. Som tur var fick jag inget av det jag bjöd på på auktionssajten Bjud.fi. Det hade varit farligt...

Lofta på den du

Jag vet inte varför jag hamnar på loft så ofta nuförtiden? Just nu ligger jag och stirrar från ett högt loft ner på centrala Helsingfors. Ja eller jag skulle ha gjort det om det inte var så att jag hade stängt rullgardinen, så nu stirrar jag mest på rullgardinen. Till saken. Jag tycker att det är läskigt med loftsängar och tror alltid att jag ska ramla ner, så nu hoppas jag på att få stanna här uppe tills jag kravlar mej ner för den branta trappan frivilligt i morgonbitti...Dessutom heter cafét nära jobbet Loftet. Och nu ska sova innan jag får tomtar på...ja, ni vet.

Les dresses

Vilket pulver jag är som inte såg att Angry birds skaparens fru hade en, just det, Angry bird-klänning på självständighetsbalen sig i går. Och det fast jag till och med såg dem bli intervjuade. Ja, ja. Alla är vi inte lika smarta. Men till skillnad från en del andra tycker jag att den var riktigt cool. Jenni Vartiainens klänning var också ganska fin. Och Åbo stadsdirektörs frus marrängfluff. Och klänningen på Ilkka Kanervas brallis som jag inte vet vad hon heter (man kan googla, jag vet). Det var i alla fall en trevlig kväll på slottet - skulle jag tro. Jag tackade ju själv nej förstås ;)

Bilderna lånade från Vbl, TS och Mtv3.

Gala, nja

Jag är inte världens mest hängivna bloggare/bloggföljare. Däremot tycker jag hemskt mycket om galor och fina tillställningar. I kväll ska jag besöka slottsbalen (via rutan) och i går blev det skuggala på Fontana, där Helsingfors bloggala "sändes" på storbildsskärm. Citationstecknen syftar på att nätet var så överbelastat att sändningen var osammanhängande och buffrade konstant. Dessutom fick paret före i kön den sista goodiebagen. Ve och fasa. Och jag som älskar goodiebags. Innehållet är mindre viktigt, men man får ju en PRESENT. Ifjol besökte jag den riktiga galan på Korjaamo. Den var i och för sig glammig och trevlig. Däremot slutade den ganska snopet med att huvudnumret Salem al Fakir missade flyget på grund av strejk på Arlanda. Nå, jag ska fortsätta fira självständighetsdagen nu, vill bara avsluta med gårdagens mest träffsäkra twitterinlägg (inte mitt): "Och vinnaren i kategorin mest självupptagna är...alla! Grattis!" Jo, men visst är det lite självupptaget att blogga ändå.

Sick

Det där jag sa i går om dålig betjäning på Stockmann ligger ganska i lä efter vad jag fick höra av några sjuttonåriga tjejer i morse. De hade stått utanför sitt hotell i centrala Helsingfors, minding their own business, och så kommer två fyrtioplusgubbar och hotar dem med stryk för att de talar svenska. För att de TALAR SVENSKA MED VARANDRA utanför sitt hotell. Jag bli bara så rabiat. Och det är inte första gången. Ska det här bli mera regel än undantag nu? Ska vi vara rädda i det land där vi är födda?? Kanske nästa steg är att vi börjar gå fram till turister på tåget som talar franska med varandra och börjar härja om att de ska tala så man förstår, för att jag ju givetvis har rätt hänga med i deras privata diskussion. Mm. Fina tider.

Do you speak English?

En liten mellanrapport från ett vääldigt julpyntat Helsingfors, där jag befinner mig på arbetsresa. Hade en muchos härlig förmiddag i julens och shoppingens tecken och spenderade (för) mycket tid med att beundra Stockmanns julsortiment. Tyvärr drog den knappt existerande servicen på svenska ner stämningen as usual. En expedit bytte till engelska, en såg mördande ut när jag pratade svenska...Man behöver inte prata bra - min finska är inte flytande - men man ska vara vänlig och man ska försöka om man arbetar inom kundservice i en flerspråkig stad.

Kvällen har jag spenderat på justitie- och försvarsministeriet minsann. På försvarsministeriet hade dom automatiska paraplytorkare. Not bad. Kanske man kunde jobba där. När det regnar. För övrigt vet jag inte om det lockar. Men vi hade intressanta diskussioner om allmän och kvinnlig värnplikt, Nato, ekonomiska sparkrav...

Min vilda lillajul

Jag var på jakt i helgen. Det var en vild jakt må ni tro. En fick sätta livet till, medan den andra kom undan (hoppas jag åtminstone). Jag börjar från början...
Det var en mörk novemberkväll och blåsten tjöt i knutarna. Jag hade bakat julstjärnor (de har ju endast två ingredienser, därav husligheten). Min gammelfaster satt och såg på tv när jag stack mig in med några stjärnor åt henne. Plötsligt kilade ett möss över golvet och jag lyckades hejda mig från att skrika. Möss är inte min starka sida, men jag stålsatte mig. Inte kunde jag lämna henne med alla (...) mössen. Så jag gillrade mitt livs första mössfälla. Eller de var faktiskt två. Lade ost på den lilla järnpiggen och kämpade med att få fjädern att hållas fast. Nästa morgon fick jag höra att det hade blivit napp i båda fällorna, men att hemvårdaren hade släppt det ena mösset som "bara" hade fått fällan på benet. Så nu vet jag inte om jag ska känna mig som en hjälte eller en hemsk djurplågare. Det var alltså min vilda lillajul. Crazy times.

PS. Jag såg en snögubbe i kyrkparken på väg till jobbet i dag, how is that possible? Det finns ju ingen snö!

Platt

Jag har precis läst klart boken om Österbotten, ”Extremt platt och otroligt nära”. Den började som en mysig skildring, men sedan märkte jag det. Kronoby, Terjärv, Esse, Jakobstad, Jakobstad, Jakobstad... A liiittle strange. Man kan väl inte skriva en bok om svenska Österbotten och dra gränsen vid Nykarleby? Inga Närpesanekdoter, inget från Vörå eller Korsholm eller Malax... En inflyttad Vasabo fick faktiskt komma till tals, men svagt ändå. Jag väntar på uppföljaren och läser ”Vi som aldrig sa hora” under tiden (som INTE handlar om Österbotten, men kanske kunde ha gjort det).

Spontana fester

Visst är det lite ironiskt (men kul) att spontana, alternativt dåligt planerade, fester ofta blir de bästa? I går hade vi en relativt oplanerad styrelsefest, och den blev ju bra. Även om vi tinade upp fisk i mikron. Även om chokladmoussen vispades med en visp tillverkad av en borr och två plastgafflar. Även om vi hade "ett, två, bom" som partylek. Eller kanske just på grund av detta.
Ha nu en mysig lördag kväll och offra lite av planeringen :)

Twitter

Jag upptäckte just Twitter. Man hänger ju med i tiden ;) Fniss. Men skriva där tänker jag inte göra. Än. Kanske när jag tröttnar på bloggen? Någonstans kan jag känna att det egentligen skulle passa mig bättre, tidsbrist + twitter är säkert bättre än tidsbrist + blogg.

Northern light (dark)

Kommit hem efter en uppfriskande Norrlandsresa. Vackra soluppgångar, sjabbig bunker (vandrarhem kallades det visst), föreläsningar med både liberaler och moderater, tvåvåningsbussar med eluttag, stora toaletter med pulvertvål och trådlöst internet (Finland, ta exempel tack), miniburgare och polarbröd, ett universitet specialiserat på gruvindustri och miljö...och så mörkret. Trodde du inte att det kunde bli mörkare än i Österbotten? It can.

Shoppinghysteri

Haha, kan verkligen känna igen mig i detta klipp, speciellt om någon annan betalar! Blir glad av att se dem :)

Dagens

...och nu trodde ni jag skulle säga outfit. Nope. Även om kvällens outfit kan bli ganska intressant, eftersom det blir Halloweeninspirerad middag med dresscode svart-orange. Jag tror jag ska satsa på något fult, det blir brukar bli roligast så :) Iaf, det jag skulle lista var dagens livsviktiga frågor, nämligen:
1. Varför pratar folk aldrig i hissen? Även om man känner varann blir det av någon anledning alltid tyst därinne.
2. Varför lyssnar man ofta inte ordentligt när någon presenterar sig för en utan måste fråga upp namnet igen?
3. Varför glömmer man att köpa huvudingrediensen när man lagar mat, medan man kommer ihåg detaljerna?
The last one might be just me though...

Suomi ja elokuvat

Jag såg filmen "Kotirauha" på bio i går, den med Samuli Edelmann som spelades in i Vasa förra sommaren. Helt bra, gripande och så vidare. MEN. Varför måste det finnas en sån melankoli i alla finska filmer? Man blir ju så ledsen och dyster. Det började dåligt för den stackars huvudkaraktären och sedan...blev det ännu värre. Men se den ändå!

Helgjobb

Har konferensat och fått inspiration i helgen och bland annat lärt mej följande viktiga fakta:
1. Man ska inte peta i skålar högt uppe på hyllan i hyrda kök. De kan innehålla odefinierbart mögel.
2. Dörrar som borde ha varit öppna kan ibland vara låsta.
3. Man bör aldrig lita på datorer.
4. Att vara med under en presidentkandidatsnominering kan vara fysiskt ansträngande.
5. All champagne är inte äcklig.
6. Ekonomistuderande dansar mera sällan än andra.

Efter dessa ovärderliga lärdomar tar jag några timmars helg.

Wasa by kväll

Helt otroligt

Har själv lite svårt att tro det här, men allt går å andra sidan inte att förstå och förklara. Ta er en titt.

B-ä. Bä.

Ni kan inte gissa vad jag ska göra i helgen! Karda och tova ull. Jajjamen. The old fashioned way. Det ska bli spännande. Vem vet vilka fantastiska kreationer jag gör det till sen (med andra ord kommer jag att få slut på idéer, googla och kopiera någon annans verk). Är detta för övrigt en förlängning av förra månadens koka sylt-mani? Tant i ny förpackning?

Bild lånad från Riittaprodukts blogg.

Lådcykeln

Såg en lådcykel i Vasa i går! Jag ska också ha en när jag blir stor och har fem ungar och fem matkassar och bensinen kostar två euro litern. I Danmark har cyklarna redan slagit stort. Hmm, borde man börja importera? Bild lånad från cykelsmart.se.

Tidningsmissar

Vad är det första du får syn på när du ser en tidningssida? Jo, bilder och rubriker. I morse fick jag syn på senaste exet av tidningen Syd-österbotten. På paradsidan finns huvudrubriken "Åtalad för dråpförsök efter knivbråk i växthus" (ja, det är sant även om det låter som en stereotyp låtsasrubrik). Några centimeter under rubriken finns ett foto av tre leende män som odlar tomater. I ett växthus. Rubriken hör inte till bilden. Istället finns texten om tomatodlingen med en mindre rubrik till höger om bilden. Min poäng är i alla fall - för jag har faktiskt en poäng - att man ska vara väldigt försiktig med hur man kombinerar texter och bilder. Annars kan det bli fel...Very fel...

Lövv

Dagens hälsning blir en vacker kärleksdikt som en vän gav åt nyförlovade E & I, vilka jag åkte ner till Åbo för att fira förra helgen. Känner ni igen texten? The most radical thing to do...Tänk efter så kanske ni börjar nynna. Synd att de ska splittras, verkligen. (The Ark, inte de nyförlovade tu).

Fortsättning på brrrrr

Jag måste bara tjata lite till om mitt frysande, trots att det ju är en toppenvarm höstdag i dag. Var nämligen på första hjälp-kurs i veckan och sist av allt ville ledarna ha en frivillig för att spela chockad och bli inlindad i en filt (eller rymdlakan som det tydligen kallas i första hjälp-världen). Jag måste ha sett så trånande ut att jag med tankekraft lyckades få dem att välja mig. Såg säkert trovärdig ut som chockoffer där jag låg och myste i filten med bara näsan utstickande...Det var förresten inte första gången jag spelade offer. Min karriär startade för länge sedan när frivilliga brandkåren skulle ha en skogsövning och lyfta ut mig ur en "voltad" bil. De lyckades av misstag krossa fönstret i samma veva, så den gången kunde jag ha hamnat i chock på riktigt :) Men det är bra att repetera första hjälpen. Både en och två gånger.

http://www.redcross.fi/ensiapu/sv_SE/

Brrrrrrrrrrrrr

Borde säga att filtsäsongen har börjat, men min filtsäsong är aktiv året om :D Värme är bra, värme vill jag haa...I morse när jag satt och huttrade i min bil körde jag förbi en cyklande tjej som var iklädd en ärmlös topp. Mina inälvor och övriga organ ville frysa till is när jag såg de bara armarna, men tyvärr hade jag inte med min bil-filt att springa ut och slänga på henne. Nu ska jag ta ett långt, varmt bad och linda in mig i fleecemorgonrocken. Hur ska det gå när det blir vinter på riktigt och inte plus femton grader, kan man ju fråga sig :)

Vem ska trösta knyttet?

Var det bara jag som var rädd för den sagan när jag var liten? Jag fick just en inbjudan till teaterföreställningen och gamla minnen väcktes till liv. Mårran var otäck och Knyttet var ensamt. I dag inser jag att det var minst lika synd om Mårran, men det förstod jag inte då. Å andra sidan är Tove Janssons berättelser egentligen inte menade för barn. Så jag behöver inte känna mig så efterbliven :) I alla fall, om inte knyttet hade visats enbart i Helsingfors så skulle jag absolut ha varit på plats. Man ska utmana sina rädslor. Kram-kram.

        My är min favorit.

Tack så mycket...

...för parkeringsboten som låg i min vindruta efter jobbet i går. En bra dag blev ännu bättre. Grejen är att man alltid tror att det är fri parkering bara för att alla andra också har trott det. Men tyvärr, det är en korkad typ av gruppåverkan (en av många korkade typer av gruppåverkan med andra ord). För det är dessvärre lika lätt för parkeringsvakten att lappa ett gäng med bilar som att lappa en. Men i dag ville jag göra en god gärning för de stackarna som parkerade på samma plats som jag lyckades göra i går. Jag varnade en kille som hoppade ur sin bil och snuvade förhoppningsvis Vasa stad på 35 €. Sorry, Vasa. Samtidigt kan det inte vara särskilt tacksamt att vara parkeringsvakt. Jag lider med er också. Keep up the good work ;)

Work it...

I dag har jag varit på träningspass. Känns som om jag har haft en träningspaus nu ungefär sedan Kvirinius var ståthållare i Syrien (år noll). Jag är tyvärr lite av en periodare när det gäller träning, det blir den första aktiviteten som väljs bort när jag har annat att göra. Borde hitta en träningsform som jag ääälskar så mycket att jag inte vill sluta...boboll? brottning? hopp med långt rep?

Eestilandet

Ha, där trodde ni allt att vi bara har slappat hela helgen. Men nej, det har varit mycket jobb också. Däremot sätter jag inte upp några av de bilderna, för attraktionsfaktorn på foton av papper och laptopar är ganska låg. Eller vad vet jag, folk kanske är jättetända på sånt. Jag fick i alla fall mitt wild strawberry massage bath till slut. Man fick ha roliga engångsunderbyxor på sig och lyssna på harmonisk musik bland bubblorna. Men att säga att det doftade smultron är kanske att ta i. Snarare badskum, men hey, 100% ekologiskt var det åtminstone (enligt beskrivningen).

Undrar...

...om jag hinner med något i stil med detta under min konferenshelg i Los Eesti, som dom säger på spanska (nä, det gör dom inte). Men jag trodde att spa-behandlingar var billiga i Estland? Inte enligt hotellets prislista. Meeen jag kanske kostar på mej en nagelskrubb eller ett glas med C-vitamin, eller något annat under femtiolappen ;)

Tanten

Och VARFÖR har jag plötsligt blivit insnöad på att koka saft och andra tantiga hushållssysslor som att göra te på svartvinbärsblad? Är det bara en fas eller något bestående? I dag fick jag säga åt mig själv att skärpa till mig och INTE koka äppelmos. Och snart är det tranbärssäsong. Nästan så jag blir exalterad. Men jag får ju känna mig eko åtminstone. Och tanter är faktiskt coola.

Handelsdag

Ja-jaaa, det råkade bli en liten shoppingfärd i dag. Lite loppis, en ny fluffig filt (man KAN inte ha för många filtar, jag funderar på att ha en på toan också...), koboltblå glas till specialpris från Iittala för att de går ur sortimentet...Tur att jag råkade få veta det så jag fick hamstra medan de finns. Däremot höll jag mej ifrån klädshoppingen, för ovanlighetetns skull. Nog för att Lindex paljettprydda, hjärtformade nipple covers till specialpris kändes frestande, meeeeen nej tack...

Äggstra festligt

En liten anekdot om en flicka, låt oss kalla henne Sassabrassa, som skulle baka paj.

Till pajen behövdes ägg.
Äggen var slut.
Flickan hämtade några nya ägg från en närliggande residens.
Flickan tappade de nya äggen på den kinesiska mattan som inte var hennes egen.
Äggen gick sönder.
Flickan skrapade upp ägg-gegga från mattan och rörde ner den i pajen.
Pajen lades in i ugnen.
Ugnsformen sprack i kanten.
Äggröra rann ut inne i ugnen och började lukta.
MEN. Pajen blev god.

Slutet gott, allting gott :D

Lyckotårar och smörrebröd

Ja, ursäkta rubriken - den låter som en ny buskis med Stefan & Krister.
Iaf, det blev ett alldeles för kort dygn i Skåne, det måste jag säga. Men jag hann delta i vackraste bröllopet på länge, så quality time var det verkligen. Stort tack och grattis! <3

I dag är det Köpenhamn som har fått rå om mej. Har smaskat snuskiga smörrebröd med mald lever och liknande. Blev också ett besök vid fristaden med stort C. Jag lyckades smälta in ytterst bra i omgivningen som ni ser på bilden. Ser ju inte alls ut som om jag är på studiebesök från klass 5 A. Peace out...

Fredag, fredag

Trevliga fredag. Den började vilt med platsen där vassa armbågar är ett måste. Just det - Ullared. Filmhamstring på hög nivå blev det.

Är inte skylten väldigt söt och väldigt svensk?
Nu sitter jag i Falkenberg igen, hör vacker musik strömma ut ur en toppklassig ljudanläggning (alldeles för toppklassig för att jag ska förstå mej på den) och försöker slå så hårt på tangenterna för att bränna kalorier och få plats med efterrätten. Brukar funka, no gymkort needed...

Till sist vill jag skicka ett STORT grattis till lilla, lilla Å som ska få sin present imorn! <3

Roadtripen har börjat

Och vilket tempo! I går gick stigarna först förbi trevliga Norrköping, där våra våra värdar odlade egna klementiner...

... och plötsligt åkte vi båt under Göteborgs broar!

Nästa stopp blev Varberg och en stunds harmoni vid sandstranden...

... Innan vi nådde dagens slutdestination Falkenberg. Tur att jag gillar när det går undan. Nu dricker jag mitt morgonte beskådandes ståtliga vindmöllor invid Kattegatt. Fina tider.

View from the top

Nja, eller vy från hytten på Viking Line snarare. Men lyx ändå! Ofta får man som bekant ett låtsasfönster bakom gardinerna. Vartåt färden går har ni nog redan listat ut. Road trip nästa :)

10 år

Det har gått TIO år. Wow. Det är tio år sedan högstadiet. Ja, det blir ju inte mindre för att jag upprepar det några gånger till. I fredags firade vi och det var inte alls det spektakel av intriger och orgier som man ser i alla reunion-filmer. Däremot var det mycket prat, glada ansikten och revbensspjäll. Jag undrade i mitt inre när jag satt med tallriken framför mej varför i allsin dar jag (som var med och planerade kalaset) hade tyckt att marinerade revbensspjäll och vitlöksaioli skulle vara en bra idé. Tänk er själva hur man brukar se ut och lukta efter den måltiden. Men det gick fin-fint. Vi var inte ett dugg grisiga. Applåder till oss gamla stofiler!

Blev glad...

...över att någon tog initiativ till en happy-tidning i dessa tider av dysterkvistar i världen! Senaste nyheten är att myndigheterna i Kina ska verka för fler kvinnor på ledande poster. Jag menar, varför ska vi bara höra elände dag ut och dag in när det finns kalastrevliga nyheter där ute. Good news magazine heter tidsskriften. Finns på Facebook också.

Hjälp

Om ni som jag tycker om att känna att man har gjort en god gärning mellan varven, så rekommenderar jag verkligen The hunger site. Världens lättaste sätt att hjälpa, till och med den lata orkar. Bara genom att gå in och klicka ger sponsorerna medel till behövande. Sedan kan man klicka sig vidare till the breast cancer site, the animal rescue site och så vidare. Genom att köpa något från sidorna bidrar man förstås ännu lite till. Jag försöker göra klickandet det till en daglig aktivitet. Än så länge går det ungefär lika bra som med träningen ("sporadiskt" är ordet) men jag kämpar på.

Lattekvinnan

Dagens aha-upplevelse: Svenska Arla har börjat sälja Starbuckskaffe i kyldiskarna i landet Finland (och tydligen i resten av Europa också). Uh la la. Nu kanske man borde bli en av de där småfåniga businessbrudarna som enligt en närstående till mej "Springer omkring med en latte i handen i tunnelbanorna bara för att se hemskt viktig och upptagen ut". Finns några smärre problem dock: 1. Jag dricker egentligen inte kaffe 2. Jag är ingen affärskvinna (än) och 3. Närmaste tunnelbanan är lååångt borta. Hmm. Duger det med en burk chokladkaffe i båten på väg till sommarstugan? Någon som känner sig imponerad?

Bild lånad från mynewsdesk.com

Småsaker

Jag var på väg att fortsätta gnälla över svenskars och finnars benägenhet att INTE vara artiga och hjälpa oss när vi hade problem med kappsäckar i tunnelbanan och dylikt. Det här var i fredags. Sedan satte jag mig på "Finlandsfärjan" och började så småningom höra om Norge från människor som satt runt omkring. Efter det har jag inte riktigt känt lusten att blogga över petitesser, om man säger så... Men livet går vidare och det ska det göra också. Man får inte bli alltför rädd för att resa och leva, för då har man redan förlorat.

Ses snart igen, Stockholm <3

"Sorry"

Jag brukar tycka att svenskar är relativt artiga, men efter Dublin och alla "sorry" från folk som inte ens nästan var nära att gå i vägen för mig, blir man plötsligt knuffad hit och dit. Och det värsta är hur man själv blir en del av systemet direkt man byter land. Jag hann själv ödmjukt be om ursäkt ett antal gånger där borta i situationer som man inte "behöver" be om ursäkt för hemma eller här i Stockholm. Nu gör jag plötsligt inte det. Fy på mig! När jag är tillbaka bland de tusen sjöarna och Mumin ska jag minnas att be om ursäkt när jag tar mig fram på gatan. Hellre en gång för mycket än en gång för lite. Nu ska jag ut och knuffas igen.

Skylta loss

Dublin ligger bakom oss och jag sitter mitt i Stockholm med en påse körsbär i famnen. Som avslutning på den irländska upplevelsen bjuder jag på en kavalkad av skyltar... Oj, nu regnar det! Ösregnar! Så det har hittat oss här också ;)

Belfast på snabbspolning

Vi fick några intressanta timmar i Belfast, vilka mestadels ägnades åt - förstås - den stora konflikten i staden. Först slussades vi in en skum gränd där republikanernas (vill ha ett självständigt Irland inklusive Nordirland) museum ligger. Murarna i West Belfast visade också tydligt stöd för den sidan av historien, med Margaret Thatcher på en graffitimålning med texten "Wanted for murder" bland myyycket annat. Man hade kunnat gå och läsa hur länge som helst. Under vår guidade tur genom centrum med den allmänna turistbussen fick vi en mera lojalistisk (de som stöder unionen med Storbritannien) syn på staden. Komplicerat är ordet. Bilden längst ner föreställer den så kallade peace wall/peace line som ska uppmuntra till fred mellan invånarna.

You can take the girl...

...away from the sea, but you can't take the sea away from the girl. Ahh, de senaste dagarna har jag fått se havet. Härrligt. Från kullen vid Howts fyr var utsikten mer än okej. Huset nedan = min blivande sommarstuga? ;) Howth-borna hälsade dessutom glatt, som om man var en gammal vän. Alla utom två snubbar som vi mötte upp i bergen, men vi förlåter dem, de var säkert tyskar (eller finländare).

I går hittade vi också till Killiney som kallas Dublins Bel Eire (hihi, fattar ni) och solade nedanför Bonos hus. Han kom inte med och solade med det var trevligt ändå...

I dag har vi inte hängt på någon strand utan upplevt politisk historia i Belfast, Nordirland. Men mer om det en annan gång. So long, så läng.