Lattekvinnan

Dagens aha-upplevelse: Svenska Arla har börjat sälja Starbuckskaffe i kyldiskarna i landet Finland (och tydligen i resten av Europa också). Uh la la. Nu kanske man borde bli en av de där småfåniga businessbrudarna som enligt en närstående till mej "Springer omkring med en latte i handen i tunnelbanorna bara för att se hemskt viktig och upptagen ut". Finns några smärre problem dock: 1. Jag dricker egentligen inte kaffe 2. Jag är ingen affärskvinna (än) och 3. Närmaste tunnelbanan är lååångt borta. Hmm. Duger det med en burk chokladkaffe i båten på väg till sommarstugan? Någon som känner sig imponerad?

Bild lånad från mynewsdesk.com

Småsaker

Jag var på väg att fortsätta gnälla över svenskars och finnars benägenhet att INTE vara artiga och hjälpa oss när vi hade problem med kappsäckar i tunnelbanan och dylikt. Det här var i fredags. Sedan satte jag mig på "Finlandsfärjan" och började så småningom höra om Norge från människor som satt runt omkring. Efter det har jag inte riktigt känt lusten att blogga över petitesser, om man säger så... Men livet går vidare och det ska det göra också. Man får inte bli alltför rädd för att resa och leva, för då har man redan förlorat.

Ses snart igen, Stockholm <3

"Sorry"

Jag brukar tycka att svenskar är relativt artiga, men efter Dublin och alla "sorry" från folk som inte ens nästan var nära att gå i vägen för mig, blir man plötsligt knuffad hit och dit. Och det värsta är hur man själv blir en del av systemet direkt man byter land. Jag hann själv ödmjukt be om ursäkt ett antal gånger där borta i situationer som man inte "behöver" be om ursäkt för hemma eller här i Stockholm. Nu gör jag plötsligt inte det. Fy på mig! När jag är tillbaka bland de tusen sjöarna och Mumin ska jag minnas att be om ursäkt när jag tar mig fram på gatan. Hellre en gång för mycket än en gång för lite. Nu ska jag ut och knuffas igen.

Skylta loss

Dublin ligger bakom oss och jag sitter mitt i Stockholm med en påse körsbär i famnen. Som avslutning på den irländska upplevelsen bjuder jag på en kavalkad av skyltar... Oj, nu regnar det! Ösregnar! Så det har hittat oss här också ;)

Belfast på snabbspolning

Vi fick några intressanta timmar i Belfast, vilka mestadels ägnades åt - förstås - den stora konflikten i staden. Först slussades vi in en skum gränd där republikanernas (vill ha ett självständigt Irland inklusive Nordirland) museum ligger. Murarna i West Belfast visade också tydligt stöd för den sidan av historien, med Margaret Thatcher på en graffitimålning med texten "Wanted for murder" bland myyycket annat. Man hade kunnat gå och läsa hur länge som helst. Under vår guidade tur genom centrum med den allmänna turistbussen fick vi en mera lojalistisk (de som stöder unionen med Storbritannien) syn på staden. Komplicerat är ordet. Bilden längst ner föreställer den så kallade peace wall/peace line som ska uppmuntra till fred mellan invånarna.

You can take the girl...

...away from the sea, but you can't take the sea away from the girl. Ahh, de senaste dagarna har jag fått se havet. Härrligt. Från kullen vid Howts fyr var utsikten mer än okej. Huset nedan = min blivande sommarstuga? ;) Howth-borna hälsade dessutom glatt, som om man var en gammal vän. Alla utom två snubbar som vi mötte upp i bergen, men vi förlåter dem, de var säkert tyskar (eller finländare).

I går hittade vi också till Killiney som kallas Dublins Bel Eire (hihi, fattar ni) och solade nedanför Bonos hus. Han kom inte med och solade med det var trevligt ändå...

I dag har vi inte hängt på någon strand utan upplevt politisk historia i Belfast, Nordirland. Men mer om det en annan gång. So long, så läng.

Festival ute på ängarna

Hemkommen från Oxegen-festivalen och nöjd! Perfekt blandning av regn och sol (en halvtimmes regn måste det minst vara för att kännas som Irland). Beyoncé, Manic Street Preachers och resten did a good job, och Coldplay avslutade med myspys. Irländare är för övrigt behagligt artiga. Ber om ursäkt när de fylleknuffas på festivaler till och med. Jag skulle kunna mala på, men ni kan förhoppningsvis läsa vidare om det hela i Vbl bara jag har lyckats plita ihop en sammanhängande text.

PS. På väg "hem" i taxin såg vi säkert tio hjortar som betade i Phoenixparken i mörkret. Mäktigt!

Stil och bajs

Vi har lyckats pricka in vårt Bed&Breakfast på ett relativt flott område, Castleknock. Fina hus med fina grinder som ska hålla sjaskiga turister (=oss) borta... Men på promenaden till hotellet snubblade vi däremot över ett par nerbajsade kalsonger. Annars hade det ju varit lite för rent, så att säga. Alltid ska det vara något som skapar balans i tillvaron.

Från Braveheart till den gröna ön

Efter en lyckad mellanlandning i Edinburgh i går har vi nu vaknat i Dublin. Snabba svängar! Edinburgh satsade i alla fall tydligt och klart på att visa turisterna sin historia och vi hann se en hel del Braveheart-wannabes, kiltar, säckpipor och highlandkor i miniformat under promenaden längs "the Royal Mile". Kände att vi bara måste smaka på haggis (malet kött och inälvor av olika slag, kokt i en magsäck, mums). Som tur var hade magsäcken skippats, så det såg ut och smakade mest som köttfärslimpa...

Packa pappas kappsäck

I morgon bär de av på äventyr. Kameran hänger med och jag ska försöka ta fram min allra mest tekniska sida och uppdatera bloggen med roliga (en tolkningsfråga) bilder. Vart vi ska? Två ledtrådar: Jag har stoppat med paraplyet och färgat håret rödare för att passa in i omgivningarna ;)

I postlådan

Vet ni vad som fanns i min postlåda i morse? Den post som jag fasar allra mest för. Nej, inte Visa-räkningen. Faktiskt ingen räkning överhuvudtaget, utan Ellos-katalogen. För HÖSTEN/VINTERN 2011. Lika fasansfull att få varenda sommar, och det känns som att de skickar den tidigare och tidigare som för att säga "Snaaaaaart, snaaaaaart... är det kallt". Usch, säger jag bara. Vem vill se på pälskragar den femte juli.

Detta är inte...

...en "titta på mina fina kakor-blogg". Det kanske beror på att jag sällan gör några fina kakor. I dag gjorde jag en, men den var inte särskilt fin.Ganska ful egentligen. Inte ens en kaka egentligen utan en paj. Men till saken om ni fortfarande är med: den var hemskt god, så jag tänkte generöst bjuda på receptet (som inte ens är mitt eget). Ni kan baka den och låtsas att ni firar USA:s nationaldag.

Knäckig rabarberpaj
Fyll botten av en pajform med rabarber och sockra lite. Smält 150 gram smör i en kastrull, häll i en halv dl sirap och 1 dl grädde. Blanda 2 dl mjöl, 2 dl socker, 1 tsk bakpulver och 2,5 dl havregryn och häll i kastrullen. Häll i formen och in i ugnen på 175 grader i ca en halvtimme. Vräk slutligen i dig hela pajen själv och skratta gott. (Det där sista hörde inte till originalreceptet).

Love in the air...

...är det i dag i mitt favorit-lilleputtland Monaco (jag ska riktigt snart bli hemskt rik och köpa lägenhet där). Däremot tycker jag att de filmade bröllopet väldigt konstigt. Albert och Charlene hade liksom aldrig plats i rutan samtidigt, utan klipptes in bredvid varann i varsin ruta på ett totalt oromantiskt sätt. Där for den magin, tänkte jag. Men sedan blev det finare när brudparet kuskades ner till någon trevlig liten bergskyrka och bruden (och nästan jag) grät lyckotårar. Vackert, vackert, jag säger då det. Men mest tittade jag ändå på var någonstans min lägenhet ska ligga... "Glöm och dröm" brukar man säga. Då föredrar jag "dröm"!

Vackert bröllop trots ful kameravinkel...

Nummer ett

Det första inlägget får handla om...tadaaa: Thorleifs orkester! Deras turnébuss körde just förbi utanför fönstret. Wild times. Jag tänkte hoppa i bilen och stalka dem, men fick en rapport från en av mina källor om var de befann sig. De åt mat. Jag väntar tills de ger sig av och så drar jag på gummistövlarna, drar med systemkameran i farten och...nä, kanske inte. Jag väntar nog tills Lady Gaga har vägarna förbi.