Kaffe eller inte kaffe

Julen för osökt tankarna till matfrossa. Och en hel del kaffedrickande. En sak som jag hakar upp mig på ibland är det maniska kaffeintresse vi har i Finland. Jag känner mig som om jag är på ett AA-möte ibland på kaffekalasen - "Hej jag heter Sassabrassa och jag är inte en kaffedrickare". Kaffe är standard och man är ju nästan lite jobbig som envisas med att inte insupa 5 koppar magsårsdryck per dag. Det är inte så att jag är sugen på att flytta till England, men där skulle jag åtminstone med jämna mellanrum få frågan "Would you care for a cup of tea?". Så skulle jag få svara ja, och kaffedrickarna skulle vara de omständiga gästerna ;)

Med andra ord: Vegetarianer out there, jag kan förstå att ni är lite trötta på frågan "Jasså du är en sån. Men VARFÖR äter du inte kött?"

galen

Jag är lite julgalen.
Förra veckan blev en julvecka.
Håller du redan på att få julöverdos? Känn dig förvarnad då och läs no more.
Det hela började med julträff med gamla klasskompisar (inte GAMLA förstås) på måndagen, glögghappening i Helsingfors tisdag, julmöte (jo, det finns såna) onsdag, julglögg-öppet hus på jobbet torsdag...
Fredagen blev helt julgalen med jullunch, luciatåg, julkonsert på Wasa teater...Jag tyckte luciatåget utanför stadshuset var hur mysigt som helst tills jag befann mig inomhus omgiven av hundratusen snorande barn och insåg - vinterkräksjukan har börjat! Så jag höll andan och avlägsnade mig. Det finns en gräns ;)
I lördags körde jag vidare på - surprise surprise - jultemat. Mini-julmarknad följt av "De vackraste julsångerna" i kyrkan. Som pricken över i:t kom söndag med 90-årskalas för min fantastiska faffa, givetvis inklusive luciatåg. Kvällen avslutades med byajulfest back home at the island.
Om jag är stressad nu? Ärligt talat inte. Inte på grund av julen åtminstone. Marken är inte vit, alla klappar är inte inhandlade eller golven bonade (som om jag ens vet hur man bonar ett golv) men vad gör nu det om hundra år?

Jag fick en guldtacka i julklapp, YES! (Värde: 5 €, men emotionellt värde: mycket högre)

Första gången jag stalkat luciatåget ända fram till stadshuset. Feelis.

Ensamhet

Jag tror att det är ett av de jobbigaste orden som finns. Inte om man har valt ensamheten frivilligt förstås, men i övrigt. Därför gör det ont i mitt hjärta att behöva läsa nyheter som den här.

Skulle ha firat...

...lillajul med en kryssning till La Stockholm. Nu blev det inte så den här gången, men det fick mig att tänka på att jag aldrig lade ut några bilder senast vi var där, för ganska exakt en månad sedan. Besökte bland annat August Strindbergs bostad Blå tornet.

Den där Strindberg kunde snacka.

På tal om Strindberg: Vid det här skrivbordet skrev han sina sista verk.

Vi såg Cirkus cirkörs show "Wear it like a crown".

Katarina kyrkogård, alla helgons dag.