Resfeber

Julledigheten var härlig, men känns alltid för kort. Så för att orka ge järnet i vårens valkampanj, efter en rivstart på januari, ska jag gräva guld i USA de närmaste 10 dagarna. Hur mycket eller lite jag kommer att uppdatera bloggen under resan är alltid lite av en överraskning (inte minst för mig själv, haha). Men hittar jag ett smidigt nät så är det fullt möjligt = stay tuned...
XOXO, som Gossip Girl skulle ha sagt.

Vad är väl en bal på slottet?

Först känner jag mig tvungen att påpeka att det som vanligt var för mycket "onödigt folk" på presidentbalen. Tycker varenda år att antalet som faktiskt gjort något vettigt för landet är för få, och resten för många. Men det är klart, blir man bjuden tackar man ju inte nej - och blir man inte bjuden vill man ändå kommentera klänningarna. Så då kör vi.

Första klänningen jag reagerade positivt på var Annina Enbuskes klänning av Hanna Sarén. Fin i sin enkelhet och jag gillade hjärtformen på framsidan.

Foto: Iltasanomat

Hjärtformstemat hade också Saana Kemppainen, Iivo Niskanens idrottande fästmö, hakat på (tv-klipp här). Swarovskikristallerna var ju inte heller fy skam även om färgen inte är helt lättburen på oss bleka skandinaver. Men fin var hon ändå!

Foto: Iltasanomat

Överhuvudtaget var puderrosa, och rosa överlag, tydligen pop. Marjukka Tepponen såg ut som en riktig prinsessa i sin rosa spets, tyvärr hittar jag inget bra foto på henne, men här ser du YLE-klippet.

Att färg alltid funkar på balen är kanske att ta i. Men jag måste ändå säga att det är mycket roligare när någon vågar färg, än när de flesta kör det säkra, svarta kortet. Säger ju sig själv!

En svart klänning som jag ändå föll för, kanske p.g.a. Oscarsfeelisen, var riksdagsledamoten Maria Guzeninas, som hon lär ska ha köpt i London.

Foto: Iltasanomat

Sådärja. Tror det var den tid jag var villig att sätta på klänningskommentarer den här gången. Kunde förstås ha kommenterat vilka jag tyckte var mindre fina också, men det känns onödigt att dissa. Hellre hissa :)

Fredagsskratt

Picture: 9gag

Fredagsfeelisen har infunnit sig och jag tänkte dela med mig av några videor som får upp den even more! Luta dig tillbaka och slappna av.

För det första tänkte jag att ni som ännu inte stiftat bekantskap med Emanuel, 8 år och elektriker, ska få göra det. Emanuel är en skön norrlänning som vet vad han vill.

Nu när ni är uppvärmda är det dags för lite musik. Denna klassiker från 1977 (med finska radarparet Armi och Danny) finns under rubriken "Worst music video EVER", vilket är en orättvis stämpel - videon är ju hur underhållande som helst - jag bara älskar bakgundsdansarna...

Och som avslutning på kvällen ska ni få ta del av ett klipp från Saturday Night Live som jag aldrig tröttnar på. Efter detta kommer ni att vara redo för allt vad fredagsnatten har att erbjuda ;)

Ha en underbar helg!

Wild wild Vasa

Förlåt för rubriken - lagom lame. Men faktiskt, jag vet inte om jag ska skratta eller gråta åt trafikanterna i Vasa ibland. Bilister, fotgängare, cyklister, you name it, de flesta är mer än lovligt fartblinda. Vid ett övergångsställe är det oftast "vem hinner först" som gäller (tänk signaturen till "The good, the bad and the ugly"), och sällan stannar någon för en fotgängare som är på väg att gå över - på väg gills inte. Fotgängarna är inte så mycket bättre, utan halvspringer över när de har grönt utan tanke på att det kan vara risky business det också, det finns ju bilar som har grönt samtidigt. Och cyklister, rätt över bara i tävlingstakt. Jag har länge fasat för att ta in cykeln till stan, eftersom jag varit rädd för att cykla bland bilarna. Men det visade sig inte vara ett problem i Vasa, när jag insåg alla cyklister ändå cyklar vilt på trottoaren.

Nu låter jag som en gammal polis, men det roliga är att man så lättanpassad. Jag är ingen sämre kålsupare än någon annan, utan tänker med jämna mellanrum "Jag hinner nog före den där fotgängaren/bilisten". Och cyklar dessutom glatt och tacksamt på trottoaren. Och tackar högre makter för att det trots allt inte händer fler olyckor i min stad än vad det gör. Skulle vara intressant att höra hur läget ser ut i andra, främst mindre, städer. I storstäderna tenderar trafiken funka, bara för att den helt enkelt MÅSTE göra det för att flyta på. Men här ute på stäppen härjar laglösheten :)

Cykeltur på Vasklotbron strax innan cykeln på bilden blev stulen. Cykelstölder finns det också gott om i Vasa,
men det är en helt annan historia ;)

Allhelgona och Halloween - krocken

Alltså, jag har alltid haft lite problem med att förhålla mig till Halloween (vilket Alex Schulman uppenbarligen också har). Jag älskar visserligen maskerader, och hann i högstadiet ordna egna Halloweenfester. Men nu tycker jag faktiskt att det börjar gå lite långt med kommersialiseringen kring hela grejen. Jaajaaaa, det är kul att ha anledning att ordna fest. Speciellt i oktober/november när det är allmänt ruggigt och slött. Men allhelgonahelgen handlar ju ändå om att minnas de döda med vördnad. Besöka gravar. Tända ljus. Helt enkelt skänka en tanke eller flera till dem som vi saknar. Gör man det - fine. Då tycker jag att man kan gå ut på kvällen och klä ut sig lite och slappna av och minnas att man lever!
Men, blir det så att Halloween är det ENDA man firar den helgen, ja, då tycker jag faktiskt att det är tragiskt. Eller skulle du själv vilja att minnet av dig blir brädat av en zombie?

Katarina kyrkogård, Allhelgona ifjol.

tycka

Jaha, och vad menar jag med den rubriken? Jo, att jag nog vill använda bloggen enbart till att tycka. Redan nu har du som läst tidigare inlägg säkert märkt att jag inte skriver särskilt ingående om mitt privatliv. Helt medvetet, för det är inte min grej att räkna upp allt jag gör (no offense till dem som väljer använda sin blogg till det). Är det då någon vits att blogga, kanske någon frågar sig? Men alla behöver inte köra med dagens outfit, presentera sina innersta drömmar eller bjuda på familjefoton från barnkalaset. Tycker jag. Så jag fortsätter tycka, och så ser vi vart det bär. Det kanske blir filmrecensioner, politik, åsikter om inredning eller allmänt skumma samhällsföreteelser eller...ingenting :) Vi ser.

Förändringar

Jag har inte känt suget att blogga i sommar. Och vet ni vad? Då ska man inte göra det heller. Gissar att det kommer att ske förändringar i min blogg ganska snart - troligen inte så att jag lägger ner den, men använder den till något nytt. Nu vill jag iaf passa på att tala för ett ändamål som jag tycker är väldigt viktigt, nämligen Hungerdagen som äger rum torsdag-lördag. Jag skulle vara glad om alla skänkte en slant till den via den digitala sparbössan som du hittar HÄR! Tack för din hjälp.

Att kampanja - a story i bilder

Puh. Pustar ut på tåget (min vän tåget) på väg hem från valvakan. Valkampanjer är intensiva och sen plötsligt tar de slut - konstigt är det. Att plötsligt ha fritid. Och många konstigheter och galenpannor får man uppleva under kampanjens gång. Jag tänkte, för att kompensera lite för att jag aldrig bloggar, bjuda på tidernas längsta (jöööst kidding) bildkavalkad.

Packa i bil, packa ur bil. Valkampanj i ett nötskal.

Bland annat gästerna på lunchstället Kesmo råkade ut för oss.

Att kampanja behöver inte vara trist.
Man kan lika gärna vältra sig i färg
på ett 5-kilometerslopp.

Man kan också stöta på någon annans reklambil (eh)...

...måste bara showa den från sidan också.

Ibland träffar man på sköna citykaniner
(som tyvärr inte får rösta)

Kan inte hjälpa att jag fick "Children of the corn"-feelis här.
Hur farliga är barnen egentligen...?

Och ibland förälskar man sig i Vöråstan
- jag vet, helt otippat!

Det händer tydligen att det blir värmebölja under kampanjen...

...och då får man knalla ner till beachen.

En rolighet är att fota kreativa postluckeskyltar...

...som ibland är välkomnande...

... ibland mera aggressiva...

...och ibland lite väl välkomnande!

Och har man tur så slutar hela kampanjen i ett galet bra valresultat och tidernas valvaka :)

ESC update

Tog en liten paus i kampanjandet för att se Eurovision song contest. Så upptagen kan man ju inte vara att man missar den cirkusen :) Jag brukar inte slaviskt följa alla förhandsbetygsättningar och diskussioner, men själva galan vill jag alltid se. Vi gick ut hårt i år, hade bjudning, guldserpentiner och en stor "chart" på väggen där de stackars gästerna tvingades ge poäng enligt skolbetygskalan. Halva poäng ok, dock inga plus eller minus...viktigt det där med regler...hehe.

Har inte riktigt bestämt mig vad jag tycker om att man gör politik av ESC. Att folk röstade fram Österrike och buade åt Ryssland talade sitt tydliga språk. Och det är förståeligt under rådande läge. Samtidigt är det skönt med evenemang som enar istället för splittrar, och musik är lätt att enas kring. Därför lever vi farligt om vi börjar bua åt 17-åriga flickor för att man ogillar deras politiska ledare. Inte är det lätt när det är svårt, som jag brukar säga (NÄR exakt brukar jag säga det?).

Slutsats: Jag diggar ESC. Må cirkusen få fortsätta.

PS. Har fortfarande inte förmått mig att plocka ner guldserpentinerna!

Vårt resultat? Finland etta (surprise) Nederländerna tvåa, Sverige trea, Österrike på fjärde plats.

Planerna

Saker jag fantiserar om att göra under påskhelgen:
- Ta en långpromenad i det fantastiska solskenet och ta underbara foton i skogen
- Hitta det perfekta ritprogrammet på nätet och spontandesigna femton mönster
- Baka enbart rawfoodchoklad med ekologisk kakao och kokosolja

Saker jag troligen kommer att göra under påskhelgen:
- Dega framför tv:n (already started)
- Frossa i massproducerad choklad (already started)
- Undra vart påskhelgen och all extra tid tog vägen

Fick till stånd en påskprydnad. Ser ut som att äggen är färgade av blodsplatter, är dock rödbeta.