gala

Äntligen kan jag säga att jag har lite tid över till att blogga...sitter nämligen uppe kl 03 på morgonen och väntar på att Oscarsgalan ska börja. "Galning!", jo kanske det. Men det har varit min egen lilla tradition sedan jag var tolv och Titanic var nominerad, och jag satt som klistrad (trots att Leo inte infann sig på den galan). Så nu sitter jag här. Med en ny popcornskastrull (tydligen finns det såna, jag fyndade på loppis) färdig att tömmas. Hade tänkt följa något red carpet-live stream, men hittar ingen bra länk, så jag kollar bilder istället. Några intressanta spetsklänningar, som den här på Sally Hawkins, eller denna på Portia de Rossi. Och Calista Flockhart ser också brudaktig ut. Och Julia Roberts är också spetsig å fin. Anne Hathaway har inga spetsar, men ser desto coolare ut.

Oj, nu börjar galan. Har inte sett så många av filmerna på förhand i år, men favorittippade "12 years a slave" tar säkert hem det, en typisk Oscarsfilm. Och jag skulle inte bli särskilt förvånad ifall Cate Blanchett får pris för huvudrollen i "Blue Jasmine". Jag är alltid irriterad över att alla nominerade filmer alltid släpps på bio så sent. Det ska ju vara hela 2013 års bästa filmer, inte "vi släpper alla filmer vi vill ska nomineras så sent som möjligt för att juryn inte ska glömma bort oss". Sjukt störigt. Men jag ska sluta snacka nu och börja titta.

Kungliga funderingar

Jag ville inte skriva det här inlägget när alla precis hade fått höra om den nya prinsessan. Jag ville låta dem mysa och gotta sig i den gulliga nyheten. Men några dagar senare kan jag tillåta mig att reflektera lite över det här med monarki. Att Sverige har sin kungafamilj har jag stundtals avundats, det är ju myspysigt och lite glammigt. Och det drar turister, sätter landet på kartan.

Men demokratiskt? Nej, det kan man väl ändå inte påstå att det är. Att en människa fortfarande kan födas in i en roll som innebär x antal miljoner i inkomster (skattepengar) varje år, för att du råkar vara "blåblodig" (för att en fransman på 1800-talet lyckats bli vald till kung av Sverige). Och vad är det som längre fram i livet krävs för att man ska få detta apanage? Jag vet att kronprinsessan är tvungen att sätta ganska mycket tid på representation, men hennes lillasyskon syns, mig veterligen, väldigt lite i rampljuset med tanke på vilka förmåner de får för att vara symboler för Sverige (den yngre av dem befinner ju inte ens befinner sig på svensk mark längre). De gillar inte rampjuset, har jag förstått. Och det behöver man inte göra. Men man behöver inte heller vara kunglig om man inte vill. Märta-Louise i Norge ville leva ett mera vanligt liv, och avsade sig titeln "Ers kungliga höghet". Så det lär ska vara fritt fram.

Nu känner jag mig litegrann som en partypooper. För jag tycker fortfarande att det är lite trevligt att besöka slott när jag är utomlands, eller att se bilder på de små kungabarnen. Men jag undrar i mitt stilla sinne om inte Sverige, som i övrigt gärna vill se sig som en demokratins föregångare, så småningom ska komma fram till att det här med kungligheter kanske ändå hör till forna tider.

Träffande

Alltså den här videon är ju bara SÅ beskrivande av dagens läs-om-mitt-perfekta-liv-samhälle. Ska försöka umgås lite med folk idag och inte enbart uppdatera om hur treeeevligt det är att umgås med dem...Kram på er alla.

Ei jatkoon

Ibland får man inspiration till att skriva blogginlägg på de mest otippade platser. Som i det här fallet på en hotellbar i Tammerfors. Men jag glömmer det om jag inte skriver nu: Netflix är inte så skoj :( Skulle se på film och trodde att vi skulle ha värsta utbudet. Not! Efter två timmars letande var det mest underhållande vi hittade "Zack and Miri make a porno" Kanske säger lika mycket om oss som om filmen. Men anyway. No top level.

E-Type in da house (car)

Det är svårt att ta sig upp ur sängen efter att ha varit ledig, om så bara för några dagar. Så när jag kravlade mig upp på tisdagsmorgonen trodde jag att det skulle bli en trött, trött arbetsdag. Istället blev det en bilfärd till jobbet som ni sällan skådat! Räddad av 90-talet kunde man säga. Så går det när jag insåg att jag ju fick E-Types greatest hits (musiksnobbiga kommentarer undanbedes) i födelsedagspresent... Jag diggade galet hela vägen in till the city (ni som fortfarande hade en viss tro på min mentala stabilitet kan nu alltså släppa den) och skulle nog ha fortsatt om det hade varit möjligt. I något skede mötte jag farbror polisen och fick leka sansad och vuxen. Körde dock inte på en enda fotgängare och inga djur kom heller till skada. Plus att min version av "Russian Lullaby" var oslagbar.

"Okej" á la 1999. Och jag hävdar fortfarande att jag är ung och hipp...

Strollers rule

Jag säger bara en sak: FINNS det något bekvämare att ha på fötterna än sköna, coola gamla Strollers? Enda som inte får mig att frysa i minus 20 graders kyla. Jag försökte scanna alla tantbutiker ifjol för att få tag i ett par, men icke. Inte ens Halpa-Halli. Säg inte att dom slutat tillverka dem? När jag googlar ordet hittar jag förstås bara dumma barnvagnar.
Så ett tips: Jag fyller år till helgen.

En tv-dag

En fördel med att vara ynklig och förkyld är att man får ligga framför tv:n utan dåligt samvete en vacker vinterdag som denna. Testar tjänsten Watson gratis en månad via Buzzador och försöker komma underfund med hur den funkar. Det lär ska vara möjligt att hyra några filmer därifrån. Är också sugen på att ta mig en titt på årets Oscarskandidater, men vet inte var jag ska börja. Om jag ska vara ärlig så känns ingen av dem så fantastiskt lockande. Jag blir lite störd av att det ofta är samma typ av filmer (och människor) som nomineras, och att samma filmer ska tävla i så gott som varje kategori. Och att de måste vara tre timmar långa...
Ojdå, nu blev det lite gnälligt. Jag skyller på snoret i min hjärna och ger filmerna en chans. Har man en sprakande brasa i spisen och det är lördag så ska man inte agera spoiled brat.
First up blir nog Woody Allens "Blue Jasmine".

Så låt de siiista...

Är det inte för härligt enerverande när man sjunger samma låt på repeat i huvudet i en veckas tid? Alternativt är det bara enerverande. Efter en bekants 30-årsfest förra helgen när jag under hot tvingades sjunga "De sista ljuva åren" med Lasse Stefanz (observera Z:t i slutet) har den inte inte velat lämna mig ifred. Och tro inte att den bara har varit inne i mitt huvud, allt som oftast har den kommit ut ur munnen på mig också. På tjänstemannakonferensen. På tågstationen.
På studiebesök till en av fackorganisationerna i Helsingfors lyckades jag tillfälligt bli av med den. Bara för att upptäcka att den hade blivit utbytt. Till de två fulaste raderna ur en finlandssvensk snapsvisa: "Kunna få vara tyst, men ändå ratta byst..." WHAT? säger jag bara.

Tystnad, tagning

Om du inte visste det så ääälskar jag film. Dessvärre är det ganska sällan jag tar mig tid att se alla filmer jag har tänkte se, listan blir längre å längre å längre. Under denna julsemester har jag gjort mitt bästa för att med jämna mellanrum filma till det, även om jag kanske inte alltid fyllt stunderna med just de filmer jag hade planerat...Ingen "Fanny och Alexander" i år heller, och inte har jag hunnit avverka nyinköpta klassikerna "Schindler's list" och "Driving Miss Daisy" men däremot...

Den som söker (Sverige, 2013)

Picture: IMDB

Sverige och skräckfilm, hmm, brukar inte båda riktigt gott. Josephine Bornebusch spelar kvinnan vars föräldrar dör i en bilolycka. Hon upptäcker att hon är adopterad och tar med sig dottern till den jättemystiska byn där hon föddes och där alla verkar ruva på hemligheter...Klyshigt låter det ju, och kanske är det också det. Men dissa nu inte helt bara för att jag säger så, för lite spännande är den allt! Med några twists and turns mellan varven.

Picture: IMDB

Hobbit - ettan och tvåan (2012, 2013)

Jepp, jag har sett the Hobbit - sist av alla, åtminstone alla Tolkienfans. Tröttnade på att ingen av mina kompisar var intresserad av den, så jag såg den själv och tog "The desolation of Smaug" av bara farten. Och stilen var ju samma som "Lord of the Rings", förståeligt eftersom Peter Jackson regisserar igen, men en del skillnader hittade jag. Någon påpekade att Hobbit-filmerna är lite barnsligare, och jag kan se varför. De är liksom snällare. Och - spoiler alert - ingen ur gänget (dvärgarna och Bilbo) dör i första två filmerna, vilket jag är tacksam över. Odjuren är mindre skräckinjagande och det beror delvis på att de pratar. Störande! Det blir parodi när Bergstroll och drakar får en röst. De ska vara omänskliga och tysta. För övrigt hade jag gärna lärt känna karaktärerna och deras historia och istället skippat några actionscener (jag vet, borde läsa böckerna).

Picture: IMDB

Macgruber (2010)

Ibland får man lov att pausa dramatiken och se något riktigt fånigt. Macgruber är Macgyver-kopian som ska rädda USA från någon typ av farligt kärnvapen. Uppdraget blir ännu viktigare av att det är Macgrubers stora fiende von Cunth (...) som ligger bakom. Von Cunth sköt Macgrubers fru under deras bröllop. Till sin hjälp har hjälten Kristen Wiig (alltid rolig) och mera allvarlige Ryan Phillippe. Jag växlar mellan att filmen är heldum och att den är lite underhållande. You decide!

Magic Mike (2012)

Har länge tänkt se filmen om den manliga strippan Mike (Channing Tatum) som hjälper en ung arbetslös kille att etablera sig inom samma bransch. Jag brukar inte vara den första att lyfta fram alla genusanalyser, men man kan inte riktigt undgå att reagera på hur manliga strippor tenderar framställas som lite status, medan kvinnliga strippor knappast har det ryktet? Iallafall. Filmen är ganska sevärd, och då talar jag inte bara om det estetiska, moahahahahaa...extra intressant eftersom den baserar sig på Tatums (som också varit med och producerat) verkliga upplevelser av att jobba som strippare innan skådiskarriären tog skruv.

Picture: IMDB

Nä. Tror att jag ska lämna er ifred nu och låta er tro att jag också gjort annat under semestern än att stirra på burken.

Lilla årskrönikan

Under 2013 har jag lärt mig...
...skillnaden mellan Helmut Kohl och Helmer Mudd (fråga inte).
...att använda kompass. Jepp, en riktig, inte GPS:en.
...att östra Finland är ganska morjens.
...att pannacotta är mera lättlagat än vad man tror, t.o.m. jag lyckades på första försöket.
...att vittvin på finspråk kan dofta "kattpiss på krusbärsbuske".
...gilla sushi. Det är sant! Hade man aldrig trott.

Under 2014 kunde jag tänka mig...
...att lära mig tyda stjärnbilder. Jo, faktiskt. Det vill jag ha på meritlistan.
...att lyckas med kladdkaka lika smidigt som pannacotta. Önska mig lycka till.
...att skriva en bestseller. Det kunde jag tänka mig varje år...
...att designa mina egna tapeter. Hur svårt kan det vara ;)
...att skriva vettiga årskrönikor.

Gott nytt år, let's make it an even better one!