Är det inte för härligt enerverande när man sjunger samma låt på repeat i huvudet i en veckas tid? Alternativt är det bara enerverande. Efter en bekants 30-årsfest förra helgen när jag under hot tvingades sjunga "De sista ljuva åren" med Lasse Stefanz (observera Z:t i slutet) har den inte inte velat lämna mig ifred. Och tro inte att den bara har varit inne i mitt huvud, allt som oftast har den kommit ut ur munnen på mig också. På tjänstemannakonferensen. På tågstationen.
På studiebesök till en av fackorganisationerna i Helsingfors lyckades jag tillfälligt bli av med den. Bara för att upptäcka att den hade blivit utbytt. Till de två fulaste raderna ur en finlandssvensk snapsvisa: "Kunna få vara tyst, men ändå ratta byst..." WHAT? säger jag bara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar