E-Type in da house (car)

Det är svårt att ta sig upp ur sängen efter att ha varit ledig, om så bara för några dagar. Så när jag kravlade mig upp på tisdagsmorgonen trodde jag att det skulle bli en trött, trött arbetsdag. Istället blev det en bilfärd till jobbet som ni sällan skådat! Räddad av 90-talet kunde man säga. Så går det när jag insåg att jag ju fick E-Types greatest hits (musiksnobbiga kommentarer undanbedes) i födelsedagspresent... Jag diggade galet hela vägen in till the city (ni som fortfarande hade en viss tro på min mentala stabilitet kan nu alltså släppa den) och skulle nog ha fortsatt om det hade varit möjligt. I något skede mötte jag farbror polisen och fick leka sansad och vuxen. Körde dock inte på en enda fotgängare och inga djur kom heller till skada. Plus att min version av "Russian Lullaby" var oslagbar.

"Okej" á la 1999. Och jag hävdar fortfarande att jag är ung och hipp...

Strollers rule

Jag säger bara en sak: FINNS det något bekvämare att ha på fötterna än sköna, coola gamla Strollers? Enda som inte får mig att frysa i minus 20 graders kyla. Jag försökte scanna alla tantbutiker ifjol för att få tag i ett par, men icke. Inte ens Halpa-Halli. Säg inte att dom slutat tillverka dem? När jag googlar ordet hittar jag förstås bara dumma barnvagnar.
Så ett tips: Jag fyller år till helgen.

En tv-dag

En fördel med att vara ynklig och förkyld är att man får ligga framför tv:n utan dåligt samvete en vacker vinterdag som denna. Testar tjänsten Watson gratis en månad via Buzzador och försöker komma underfund med hur den funkar. Det lär ska vara möjligt att hyra några filmer därifrån. Är också sugen på att ta mig en titt på årets Oscarskandidater, men vet inte var jag ska börja. Om jag ska vara ärlig så känns ingen av dem så fantastiskt lockande. Jag blir lite störd av att det ofta är samma typ av filmer (och människor) som nomineras, och att samma filmer ska tävla i så gott som varje kategori. Och att de måste vara tre timmar långa...
Ojdå, nu blev det lite gnälligt. Jag skyller på snoret i min hjärna och ger filmerna en chans. Har man en sprakande brasa i spisen och det är lördag så ska man inte agera spoiled brat.
First up blir nog Woody Allens "Blue Jasmine".

Så låt de siiista...

Är det inte för härligt enerverande när man sjunger samma låt på repeat i huvudet i en veckas tid? Alternativt är det bara enerverande. Efter en bekants 30-årsfest förra helgen när jag under hot tvingades sjunga "De sista ljuva åren" med Lasse Stefanz (observera Z:t i slutet) har den inte inte velat lämna mig ifred. Och tro inte att den bara har varit inne i mitt huvud, allt som oftast har den kommit ut ur munnen på mig också. På tjänstemannakonferensen. På tågstationen.
På studiebesök till en av fackorganisationerna i Helsingfors lyckades jag tillfälligt bli av med den. Bara för att upptäcka att den hade blivit utbytt. Till de två fulaste raderna ur en finlandssvensk snapsvisa: "Kunna få vara tyst, men ändå ratta byst..." WHAT? säger jag bara.

Tystnad, tagning

Om du inte visste det så ääälskar jag film. Dessvärre är det ganska sällan jag tar mig tid att se alla filmer jag har tänkte se, listan blir längre å längre å längre. Under denna julsemester har jag gjort mitt bästa för att med jämna mellanrum filma till det, även om jag kanske inte alltid fyllt stunderna med just de filmer jag hade planerat...Ingen "Fanny och Alexander" i år heller, och inte har jag hunnit avverka nyinköpta klassikerna "Schindler's list" och "Driving Miss Daisy" men däremot...

Den som söker (Sverige, 2013)

Picture: IMDB

Sverige och skräckfilm, hmm, brukar inte båda riktigt gott. Josephine Bornebusch spelar kvinnan vars föräldrar dör i en bilolycka. Hon upptäcker att hon är adopterad och tar med sig dottern till den jättemystiska byn där hon föddes och där alla verkar ruva på hemligheter...Klyshigt låter det ju, och kanske är det också det. Men dissa nu inte helt bara för att jag säger så, för lite spännande är den allt! Med några twists and turns mellan varven.

Picture: IMDB

Hobbit - ettan och tvåan (2012, 2013)

Jepp, jag har sett the Hobbit - sist av alla, åtminstone alla Tolkienfans. Tröttnade på att ingen av mina kompisar var intresserad av den, så jag såg den själv och tog "The desolation of Smaug" av bara farten. Och stilen var ju samma som "Lord of the Rings", förståeligt eftersom Peter Jackson regisserar igen, men en del skillnader hittade jag. Någon påpekade att Hobbit-filmerna är lite barnsligare, och jag kan se varför. De är liksom snällare. Och - spoiler alert - ingen ur gänget (dvärgarna och Bilbo) dör i första två filmerna, vilket jag är tacksam över. Odjuren är mindre skräckinjagande och det beror delvis på att de pratar. Störande! Det blir parodi när Bergstroll och drakar får en röst. De ska vara omänskliga och tysta. För övrigt hade jag gärna lärt känna karaktärerna och deras historia och istället skippat några actionscener (jag vet, borde läsa böckerna).

Picture: IMDB

Macgruber (2010)

Ibland får man lov att pausa dramatiken och se något riktigt fånigt. Macgruber är Macgyver-kopian som ska rädda USA från någon typ av farligt kärnvapen. Uppdraget blir ännu viktigare av att det är Macgrubers stora fiende von Cunth (...) som ligger bakom. Von Cunth sköt Macgrubers fru under deras bröllop. Till sin hjälp har hjälten Kristen Wiig (alltid rolig) och mera allvarlige Ryan Phillippe. Jag växlar mellan att filmen är heldum och att den är lite underhållande. You decide!

Magic Mike (2012)

Har länge tänkt se filmen om den manliga strippan Mike (Channing Tatum) som hjälper en ung arbetslös kille att etablera sig inom samma bransch. Jag brukar inte vara den första att lyfta fram alla genusanalyser, men man kan inte riktigt undgå att reagera på hur manliga strippor tenderar framställas som lite status, medan kvinnliga strippor knappast har det ryktet? Iallafall. Filmen är ganska sevärd, och då talar jag inte bara om det estetiska, moahahahahaa...extra intressant eftersom den baserar sig på Tatums (som också varit med och producerat) verkliga upplevelser av att jobba som strippare innan skådiskarriären tog skruv.

Picture: IMDB

Nä. Tror att jag ska lämna er ifred nu och låta er tro att jag också gjort annat under semestern än att stirra på burken.

Lilla årskrönikan

Under 2013 har jag lärt mig...
...skillnaden mellan Helmut Kohl och Helmer Mudd (fråga inte).
...att använda kompass. Jepp, en riktig, inte GPS:en.
...att östra Finland är ganska morjens.
...att pannacotta är mera lättlagat än vad man tror, t.o.m. jag lyckades på första försöket.
...att vittvin på finspråk kan dofta "kattpiss på krusbärsbuske".
...gilla sushi. Det är sant! Hade man aldrig trott.

Under 2014 kunde jag tänka mig...
...att lära mig tyda stjärnbilder. Jo, faktiskt. Det vill jag ha på meritlistan.
...att lyckas med kladdkaka lika smidigt som pannacotta. Önska mig lycka till.
...att skriva en bestseller. Det kunde jag tänka mig varje år...
...att designa mina egna tapeter. Hur svårt kan det vara ;)
...att skriva vettiga årskrönikor.

Gott nytt år, let's make it an even better one!

Kaffe eller inte kaffe

Julen för osökt tankarna till matfrossa. Och en hel del kaffedrickande. En sak som jag hakar upp mig på ibland är det maniska kaffeintresse vi har i Finland. Jag känner mig som om jag är på ett AA-möte ibland på kaffekalasen - "Hej jag heter Sassabrassa och jag är inte en kaffedrickare". Kaffe är standard och man är ju nästan lite jobbig som envisas med att inte insupa 5 koppar magsårsdryck per dag. Det är inte så att jag är sugen på att flytta till England, men där skulle jag åtminstone med jämna mellanrum få frågan "Would you care for a cup of tea?". Så skulle jag få svara ja, och kaffedrickarna skulle vara de omständiga gästerna ;)

Med andra ord: Vegetarianer out there, jag kan förstå att ni är lite trötta på frågan "Jasså du är en sån. Men VARFÖR äter du inte kött?"

galen

Jag är lite julgalen.
Förra veckan blev en julvecka.
Håller du redan på att få julöverdos? Känn dig förvarnad då och läs no more.
Det hela började med julträff med gamla klasskompisar (inte GAMLA förstås) på måndagen, glögghappening i Helsingfors tisdag, julmöte (jo, det finns såna) onsdag, julglögg-öppet hus på jobbet torsdag...
Fredagen blev helt julgalen med jullunch, luciatåg, julkonsert på Wasa teater...Jag tyckte luciatåget utanför stadshuset var hur mysigt som helst tills jag befann mig inomhus omgiven av hundratusen snorande barn och insåg - vinterkräksjukan har börjat! Så jag höll andan och avlägsnade mig. Det finns en gräns ;)
I lördags körde jag vidare på - surprise surprise - jultemat. Mini-julmarknad följt av "De vackraste julsångerna" i kyrkan. Som pricken över i:t kom söndag med 90-årskalas för min fantastiska faffa, givetvis inklusive luciatåg. Kvällen avslutades med byajulfest back home at the island.
Om jag är stressad nu? Ärligt talat inte. Inte på grund av julen åtminstone. Marken är inte vit, alla klappar är inte inhandlade eller golven bonade (som om jag ens vet hur man bonar ett golv) men vad gör nu det om hundra år?

Jag fick en guldtacka i julklapp, YES! (Värde: 5 €, men emotionellt värde: mycket högre)

Första gången jag stalkat luciatåget ända fram till stadshuset. Feelis.

Ensamhet

Jag tror att det är ett av de jobbigaste orden som finns. Inte om man har valt ensamheten frivilligt förstås, men i övrigt. Därför gör det ont i mitt hjärta att behöva läsa nyheter som den här.

Skulle ha firat...

...lillajul med en kryssning till La Stockholm. Nu blev det inte så den här gången, men det fick mig att tänka på att jag aldrig lade ut några bilder senast vi var där, för ganska exakt en månad sedan. Besökte bland annat August Strindbergs bostad Blå tornet.

Den där Strindberg kunde snacka.

På tal om Strindberg: Vid det här skrivbordet skrev han sina sista verk.

Vi såg Cirkus cirkörs show "Wear it like a crown".

Katarina kyrkogård, alla helgons dag.