Bryssel i bilder

Tintin är belgare minsann.

Vy över gamla stan.

Manneken Pis, bara i större och chokladigare format.

Vi fick leka kommissionärer en stund...

Herr Bill Gates, very inzoomad, på besök i EU-parlamentets plenum.

Grand Place var ganska...ja grand. Å fin också.

Bilar är trevliga

I går var min bil inte min bästa vän, men det var säkert ömsesidigt... Först envisas jag med att parkera på innergården bredvid mitt jobb, som aldrig plogas. KAN möjligen bero på att det inte är en parkering, men vad bryr vi oss om det, så det slutade ju i drivan. Vid lunchtid när jag äntligen blivit räddad, vad gör jag då? Parkerar om (så långt ett smart drag) och glömmer i sätesvärmaren. Stort grattis till mig själv. Enda positiva är att man sådana här gånger åtminstone märker att det finns snälla och hjälpsamma människor. I dag promenerar jag :)

Tempo

Har blivit några intensiva dygn i Bryssel med nästan minutschema.Har rusat mellan Manneken Pis (var nära att missa den lilla pojken, eftersom jag var upptagen med att fota hans större chokladtäckta kopia), EU-Parlamentet (Bill Gates var där samtidigt, not bad) och middagar (mycket falafel, mycket Körsbärsöl). Nu: dags att rusa vidare :)

Val

Jag sitter på tåget och fryser om fötterna (är väldigt duktig på det sistnämnda) på väg ner till Sfp:s valvaka. Jag tyckte att jag skulle vara fiffig och sätta mig in the mood med en presidentfilm, The ides of march. Nå, det kanske så här i efterhand inte var jättehejsan att se en film om presidentkandidater som ljuger, utpressar varandra och har affärer med sina anställda :) Men jag har ju fått tiden att gå!
Nästa inlägg skriver jag förhoppningsvis från Bryssel, men en sak i taget.

Min gamle vän

Jag hittade honom i går. Min Tamagotchi, en sköldpadda. Vackra minnen väcktes till liv - eller inte. Jag minns hur jag blev tokig över att det lilla krypet inte gjorde någonting. Sov och sov medan alla andras pep och bajsade och hade sig. Sedan började den pipa vilt mitt i natten istället, och jag insåg att jag hade ställt AM till PM när jag gjorde grundinställningarna. Jag sov hos en kompis och det blev en kamp att gömma Tamagotchin längre och längre bort för att den inte skulle störa. Tyvärr gick det inte att varken ändra tidsinställningarna eller starta om den lilla manicken, så det enda jag kunde var att låta honom svälta ihjäl. Och födas igen. Grymma saker...Jag LOVAR att bli en bättre mor i framtiden och inte gömma mina barn i kuddlådan när de piper...

Kampanjande

Några grejer har jag lärt mig under de senaste veckornas valtidningsutdelande. Jag tänkte dela med mig av min nyförvärvade kunskap:
1. Förvånansvärt många har a) En "ingen reklam"-skylt på fler än två språk, som för säkerhets skull...
 b) En varning för hunden på sin dörr, även om vissa försöker vara roliga och skriva "Don't mind the dog, beware of the owner".
2. Man kan heta Maskulin i efternamn.
3. Det finns många olika sorters hissar.
4. Just när man tror att det inte kan snöa mer, så gör det det.

OBS! Valmasker, inte voodoo...

Varför så bråttom?

Sist jag var på bio (Le Havre, i måndags) satt folk faktiskt KVAR under eftertexterna. Jag blev så glad! Nog för att publiken mestadels bestod av pensionärer med gott om tid, men ändå. Det stressar mig när en del bara känner att de måste tokrusa iväg direkt lamporna tänds. Ni hade ju tid att gå på bio, så ta det lugnt :)

Å dansen

Jag måste tillägga en sak eftersom jag skrev om musik i förra inlägget. Det gäller dans. Alltså shaky-shaky-dans, inte pardans. En del folk har den förmågan att de kan dansa till nästan vad som helst med inlevelse. Not me. Om det är en låt som jag kan och gillar - då studsar jag som en crazy frog (nja, men ni förstår), men om det däremot är en ganska intetsägande låt, så ser jag ut som en sköldpadda på Prozac. Så kanske någon frågar "Men önska något av dj:n då?" Men rent spontant kommer jag aldrig på något riktigt kul att önska, utan det brukar sluta med att jag glatt svänger mina lurviga till Enrique Iglesias "Tired of being sorry" medan resten av dansgolvet kommer av sig och undrar vem som förstörde stämningen. Nå, jag lovar att sälla mig till mängden och dansa sentimentalt till "Happy new year" ikväll, det borde ju inte kunna bli fel. Förutom att den låten går i sköldpaddetakt helt av sig själv :) Gott nytt år, vänner!

Med musiken i blodet

Ibland kan jag gå i dagar och sjunga samma låt om och om och om... Även om jag har sovit en natt emellan så börjar samma visa mala i huvudet när jag vaknar. Det intressanta är att man sällan får välja själv vad som fastnar, vilket ofta leder till repeat av någon hit som man kan fem ord ur. Resten hittar man på för att fylla ut låten, och vips tror man att den går så på riktigt (Va, går den inte "Your cruel deep eyes, your blood like bajs") Missförstå mig inte, jag gillar Poison. Detta jullov har jag dock av en outgrundlig anledning nynnat "Jo, där kommer ju en gooosse, med en byxa som en rakkniv vass. Mockaskorna har han påååsse..." (Jazzgossen av Karl Gerhard). Spännande val.

Håller fast mig...

När jag vaknade i morse trodde jag inte att det skulle bli blåsa-bort-som-ett-löv-risk åtta timmar senare. Jag hörde om "stormen" på radio, men tänkte att det var något mystiskt Åboväder som inte skulle komma att beröra mig. Så jag begav mig in till stan för att mellandagsshoppa brudtärneklänning tillsammans med en brud och några andra tärnor. En vanlig dag med andra ord ;) Några klänningar hittade vi inte, men tyvärr ett stycke storm. På vägen hem fick jag gå ett steg framåt och två steg bakåt ungefär. Snubblade på min egen sko för att den blåste fast i den andra...Nu vill jag bara gömma mig under sängen tills det tystnar utanför, men det blir lite svårt eftersom jag bokat bord till kl 19. Borde jag ta med mig en tyngd av något slag?

PS. Det här är mitt tredje blogginlägg i rad om vädret. FÖRLÅT.