Frustrerande gånger två

Ibland är det bra att skriva av sig när man är lite arg. Verkligen TYCKER något. Det är visserligen bra att skriva när man riktigt glad också, det får bli en sån text en annan gång ;)

Frustrerande sak nummer ett.
Jag samlade in pengar till hungerdagen i går. Inte länge, men en stund. Det var verkligen intressant att iaktta hur folk betedde sig när de inte tänkte skänka något (det vill säga 95% av alla som gick förbi). De tog långa omvägar och gav mig urskuldande blickar, eller gick bara rätt förbi utan att reagera. Ja, de kanske redan hade lagt pengar i nån annans sparbössa. Ja, jag ger kanske inte åt varenda som samlar in till något. Men ändå var det lite äckligt att stå och se hur nån kom ut från banken eller lunchrestaurangen - jag stod där med flit - och höll hårt i väskan. Ville nästan gråta när den första som gav något var en ca åttaårig pojke som stod och väntade på sin mamma. Han log och gav mig två euro, vilket är mycket mera pengar för honom än vad det är för vilken vuxen som helst.

Frustrerande sak nummer två:
Det andra som stör mig just nu är personangreppen på Facebook. Mellan varven, när alla inte skryter om vilken mat de lagat idag eller skriver gulliga saker om varandra, så kan man hitta riktiga elakheter. Ofta handlar det om att ett företag, en tidning eller någon annan "halvoffentlig instans" lägger upp ett foto på någon. Sedan haglar plötsligt personangreppen från folk som inte fattar att personen på bilden ÄR EN VERKLIG MÄNNISKA. Även om hon är modell eller sångerska. Även om han figurerat i en tidningsartikel på nätet så är det högst antagligen en bild på någon som finns i verkligheten. Och blir ledsen över dina kommentarer. Hanna Fridén har flera gånger skrivit tänkvärt i ämnet. Det är så lätt att skriva vad som helst när man inte behöver se varandra i ögonen. Läs också Esters krönika medan du är igång.

Five years later

För fem år sedan satt jag också där på festen. 15-årsjubileet. Mitt i smeten. Vi hade till och med beställt medaljer åt oss själva, fniss. Som utexaminerad kände jag mej inte lika mitt i smeten på utvecklingspsykologins 20-årsjubileum, men några glada och bekanta ansikten fick jag sammanstråla med runt bordet i fredags. Tack för det!
Vinet väckte också minnen ;) Saknade Relander (som inte var en professor eller något annat utan en sköldpadda som vår grannförening slet itu)...
Saknade mycket annat (andra) också. Skriver säkert in mej snart igen för att gå nån mystiskt kurs om jag känner mej rätt...

PS. Om någon vill köpa en bostad åt mej tillhörande nån av glasbalkongerna som skymtar på bilden ovan, please feel free :)

fröken H och fröken M!

Vet inte varför jag var tvungen att fota den här. Academills kännetecken.
Längs den rutschade mjölsäckar way back när stället var en kvarn.

Lugnet i stormen

Jag jobbar hårt just nu, främst med att hitta bra kandidater till kommunalvalet (Are you one of them - call me...). Mellan varven tar jag igen mig, har faktiskt joinat en fotokurs. Därför kunde jag ju bara inte köra förbi den här utsikten som slog emot mig i går, trots att det blåste halvorkan ute vid broarna. Så gör en sann fotograf (som nästan vet vad ISO-tal står för).

La Helsinki

I brist på vettig text ger jag dig istället helgen (ja, torsdag räknas också som helg) i bilder. Lite suddiga från mobilen, men det är tanken som räknas!

Tölö, utsikt från kräftskivan - jag vet, börjar räcka med kräftskivor nu, blir snart lika många som bröllopen ;)

Saluhallen. Har Alko till och med, visste ni det?

Fröken Amanda

Teatteri eller Teatern, dyrt...

Vin och ostkväll med mina kära utvecklingspsykologer. Toppbetyg.

Tänkte gå på modeshow, men hann inte. Måste prioritera shoppingen ju ;)

Gillar tåg. Knäppt men sant.

Hit ja dit

Jag drar runt som en yr höna nu.
Kvarken archipelago -> Seinäjoki -> Närpes -> Seinäjoki -> Vasa -> Korsholm -> Vasa -> Helsingfors...
Men det är lugnt, I'm still going strong (även om det inte ser ut så på bilden).

Haha, ser ni likheten med gubben på väggen! "Rösta ungt"...

Raketer

Jag blev tonåring igen i går när jag skulle köpa fyrverkerier till villavslutningen, så det blev några romerska ljus och en låda äggranater. Ska jag kasta äggranater nu?? Fniss. Hoppas någon annan vettig har med riktiga raketer. Men det stod åtminstone "eko" på granatpaketet, hur eko det nu kan vara att kasta brinnande saker omkring sig. Well, to be continued. Fint väder har det iallafall utlovats på Kvarken.

Mönstermani

Om en månad: Missoni goes Lindex - Jeej!
Jag blir glad av alla färger och mönster.

Foton: Lindex

Killing game

Har varit i Nagu igen. En av programpunkterna under helgen var en bisarr lek som gick ut på att låtsasdöda folk genom att krama dem bakifrån. Vem man hade som offer stod på en lapp. Det fick inte finnas vittnen, såvida inte vittnena redan var döda. Ja, ni hör. Helt kookoo. Jag lyckades iallafall bättre den här gången än sist, när jag blev dödad tre gånger trots att det egentligen bara ska gå att bli det en gång...

Både levande och spöken fick äta kräftor. Tur man har en icke-diskriminerande arbetsgivare.

När man tänker efter...

Picture:  http://demonocracy.info/

...så är det ganska sjukt, inte sant. Tack P för påminnelsen.

På stan

Ibland blir man riktigt sur på folk som jobbar inom den så kallade kundbetjäningen. "Så kallade" eftersom de som jobbar där ibland inte ens fattar att kundbetjäning ingår i jobbet eller snarare UTGÖR jobbet. Som nyligen när en familjemedlem fick släpa en tung dörr genom halva byggvaruhuset medan de anställda såg på utan att ens erbjuda ett handtag.
(Handtag, fattar ni)

På tal om butiker så var det ganska lustigt att gå på stan i går. Medan jag stod och fingrade på en dvd-box på Anttilas övervåning slocknade plötsligt alla lampor. Folk började gå ut, men jag ignorerade det hela och försökte tyda vad som stod på fodralet till dvd:n. Men ljuset kom inte tillbaka inom fem sekunder som det brukar göra vid elavbrott. Personalen bad alla lämna varuhuset och när jag kom ut på gatan var det mörkt i SAMTLIGA skyltfönster. Folk (inklusive mig själv) stod som fån överallt och väntade på att bli insläppta i butikerna, vilket vi blev efter ca tio minuter när allt var under kontroll. Ganska synd att det var så kortvarigt egentligen - det var riktigt festligt med en massa folk på torget för en gångs skull :)