Sommar på jobbet

Har jobbat helg igen. Och igen kan jag säga att det känns helt ok att jobba när man får konferensa i vackra Åbolands skärgård. Workshops på berghällen, båtturer och ljumma nätter.

Man måste faktiskt få ta en hockeypaus mellan mötena...

Nä

Ibland tycker jag att en del feminister går till överdrift. Det tycker jag INTE den här gången. American Apparel, är ni inte riktigt kloka? Och inga mansrumpor, nehej, tack för det då.

Förstår dem båda

Mia Skäringers krönika om hur man pressas till att visa upp en perfekt yta i sociala medier har länkats runt på Facebook idag. Samtidigt har jag Malenas föreläsning från igår i färskt minne, återkommer strax till den. Mia skriver att det är farligt att hålla på och tävla med varandra över nätet om vem som är mest lyckad. Jag förstår henne. Hon är inte perfekt och vill inte utge sig för att vara det, hon vill att man ska kunna identifiera sig med henne för att hon är mänsklig. Och de sociala medierna blir lätt en parad av statusar över hur innehållsrika liv folk minsann har (så innehållsrika att man har tid att skriva på Facebook x antal ggr per dag). Malenami-bloggen handlar egentligen om det som Mia motsätter sig i sin text. Ljust och fräscht och ständigt bländvita leenden. Men det behöver inte nödvändigtvis vara negativt, det beror på hur man tar det. Tar man det på det sätt som bloggerskan har avsett det - som inspiration och "guldkanter i vardagen" istället för att anta att bloggen är en spegelbild av hennes liv - så funkar det. Jag vill få läsa om annat än hur jobbigt det var att städa garaget, jag behöver få läsa något som är lite utöver det vardagliga.

Problemet är att förr fanns det något som hette fiktion och något som hette verklighet. Bloggar och dokusåpor har rört ihop de här två, och nu vet man inte riktigt vad man ska vänta sig. Vad är på riktigt? Vad är en produkt? Vill man egentligen veta? Vänta dig inte att jag ska avsluta med ett svar, smartass, för det hade jag inte tänkt. Hade bara tänkt ge dig några frågor, förutom allt det andra du redan har att fundera på :)
Och Mia och Malena: I get you both.

På tal om vappen

Jag är lite sen, jag vet. Valborg har kommit och gått. Men jag får inte ro i själen förrän jag får berätta hur lite jag gillar det finlandssvenska uttrycket "Glada Vappen!" Ja, det är ju snällt med lyckönskningar förstås. Men whyyyyy? Man säger inte Glada Påsken och jag har definitivt aldrig hört någon säga Goda Julen. Så det så. Nu känns min själ lugnare.

Trött - men vad gör det om hundra år

Jag är lite trött nu. It's been a looong weekend, med både Pandora och Lasse Berghagen (not kidding) och politiska debatter. Men himla kul också. Så, nu ska jag bara doppa huvudet i handfatet några gånger, springa fem varv runt i kontoret med vild blick för att vakna och äta en punchrulle och så är dagen igång. Första maj är ju ledig och efter det är jag som ny. Inte normal förstås - det har jag inga anspråk på - men som ny.

Absurd kväll

Ska sammanfatta min kväll kort, eftersom den har varit lite skum. Är i huvudstan tillfälligt, och ska vidare till Nylands riviera (eh, hoppas kan man ju) på möteshelg i morgon. I alla fall. Jag skulle gå och äta med en kollega och sedan gå på ett shoppingevenemang (förstås lyckades jag nosa mig till shoppingen). Eftersom gallerian finns i anslutning till hotell Kämp satte vi oss ner med hennes kolombianska kompisar en stund. Mitt första misstag var att beställa in drinklistan. Dyraste konjaken jag hittade var över 400 €. Per GLAS. Jaha, så konjak blev det då inte. Sedan hände konstighet nummer ett. Ja, om man inte räknar drinkpriserna inklusive 12 € för en Lapin Kulta som något konstigt förstås. Min kollega började hosta. Hon fortsatte och vi drog något skämt om det tills vi upptäckte att en efter en inne i baren också började hosta. Eller nysa. Också vi övriga i gänget. Hur creepy som helst! Och barpersonalen visste inte varför, de öppnade bara dörren för att släppa in luft till oss stackare. Vi hade efter det inte lust att sitta kvar (surprise) så vi steg upp för att betala. Då ser vi ett plakat utanför fönstret med texten "Finland <3 Justin Bieber". Tydligen hade jag missat att den gossen är i stan. Och att han bor på det hotell vi just hade blivit halvt luftförgiftade på. Så där stod plötsligt en stor folkmassa och tjöt utanför hotellet. Tokdårar, som min släkting Helmi skulle ha sagt.

Att ta emot allmosor

Är det inte lite ironiskt, tänkte jag, där jag stod i folkmassan. Det var i torsdags och kön hade ringlat sig över halva torget inför öppningen av Bikbok och nya Cubus. Dörrarna öppnades och folk rusade in. Varför? För att få det där 10 euros presentkortet som utlovades åt de hundra första. Jag följde med strömmen och såg hur allas händer sträckte sig mot butiksbiträdet i dörren till den ena butiken, med samma iver som om hon vore Justin Bieber. Och jag var ju inte bättre. Jag stod ju själv där bredvid dem. Det var då jag tänkte det: "Är det inte lite ironiskt att så många drar sig för att ställa sig i brödkö, men att knuffas för tio euro går tydligen för sig". Att det kan vara så stor skillnad på allmosor och allmosor. Och att någon annan än vi som stod där bland hyllorna skulle ha behövt presentkort betydligt bättre.

Offrade skjortan

Satt och åt och jobbtelefonen ringde. Sprang upp för att svara och plötsligt satt jag fast i ett dörrhandtag. Handtaget - som inte ens var vasst - hade borrat sig igenom skjortan. På TVÅ ställen. Snacka om att offra sig för jobbet. Borde dra av det på nästa lön och meddela att skjortan var från Prada (den var alltså från H&M, annars skulle den antagligen ha varit hel fortfarande).
PS. Insåg nu att jag aldrig åt upp min filbunke.

Fire

Möttes av dramatik på väg till jobbet i form av poliser och rök. Hade förvarnats på radio några minuter tidigare om att Club 25 brunnit ner, och Vegas reporter stod fortfarande och sände från platsen. Kände mig verkligen som en produkt av min tid när jag tog fram telefonen och knäppte min bild. Frågade polisen om jag kunde gå förbi avspärrningen. "Jo, tro inte att du får en ledig dag" skojade han.
Klubbens fasad har ju varit riktigt ful de senaste åren, men den hade verkligen potential. Tråkigt när de gamla klassikerna försvinner, särskilt som Folkhälsan har planerat att renovera byggnaden i år. Men det viktiga är förstås att (vet inte säkert) ingen har kommit till skada.

Snusk?

Någon annan som tycker att den här statyn kunde passa att heta "Sextrakasserier på jobbet"?
Jag tycker det. Hmm.