Jag är något av en badkruka. Och det är en underdrift. Så när jag kände hur härligt varmt och kvavt det var i luften morse tänkte jag "Yes, nu ska jag passa på!". Så jag hoppade i havet. Just när jag tog de första simtagen -jo, det är sant - kom också de första dropparna. Vilken tur att jag hade hunnit kasta mig i, för nu fanns det ingen återvändo. Eller det fanns det ju, jag hade kunnat gå upp igen. Men det gjorde jag inte, och wow! Hur härligt som helst att simma i ösregn. Vattenytan var full av droppar som yrde omkring så att jag knappt såg i vilken riktning jag plaskade. Men det gjorde inget. Sommar indeed.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar