Det här inlägget ska alltså handla om bröllop och inte bajs (number two). Förra helgen avverkade jag det andra bröllopet för i sommar, och jag fick besöka mysiga Nyykaabi, och vackra paret C & R.
I slutet av kvällen när bandet spelade tog sångaren en paus för att meddela att en ring hade upphittats på damtoaletten, och jag var på fötter innan han hade pratat färdigt. Min ring, givetvis, one of these days måste jag sluta glömma saker. Jag mindes tillbaka på gymnasietiden där man på morgonsamlingarna med jämna mellanrum ropade upp min stackars klockring (JA, man hade såna då) som hade förlorat sin ägare. Så länge det är klockringar eller 3-eurosringar från Kappahl går det ju bra, Men jag inser att om jag någonsin gifter mig kommer jag aldrig att våga ta av mig vigselringen...
PS. Precis nu är jag i startgroparna inför bröllop nr 3, so stay tuned (ni som hatar bröllop kan alltså ta en liten paus från att läsa min blogg).
 |
| The lost ring. Hur man kan glömma denna jätte är ju en gåta. |
Jag älskar bröllop och bara längtar och väntar efter inbjudningar. Kan du inte gifta dej snart och bjuda in mig? Jag är jätteduktig på att klippa konfetti.
SvaraRaderaHaha, ok, jag gifter mej för din skull :)
Radera