Mötessadister

Är det bara jag som lyckas hamna bredvid/bakom/framför mötessadister? Det vill säga, folk som "viskar högt och surt" under möten och seminarier? Exempel: någon går upp och talar, gubben i min närhet (det har faktiskt varit gubbar på senaste tiden, men visst finns det gnälliga kvinnor också) kläcker ur sig något till grannen (som inte är jag) om den som talar. Han säger det precis lagom högt för att alla runt omkring ska höra, men inte tillräckligt högt för att det ska räknas som en kommentar till diskussionen. Dessutom är det ofta ett rent personangrepp mot den som har talturen för tillfället. Jag skulle kunna bita mig själv i knät för att jag inte ryter åt gubben "Du som verkar ha så fina åsikter, varför begär du inte en egen taltur?" Men jag sitter där som en snäll flicka. Grr. Snart.