Man blir bättre bemött om man är snäll, säger Stefan Einhorn, läkare, professor och författare. Och hans föreläsning förra veckan var verkligen givande och intressant. Men är det inte himla tragiskt?? Jag menar, att 300 personer ska behöva en professor som står och berättar för oss hur man blir en bra medmänniska. Var har det gått fel i hjärnan när vi vet hur man gör, men ändå ofta inte beter oss enligt det? Det är väl helt SJÄLVKLART att man blir bättre bemött om man är glad, trevlig och snäll mot alla. Ändå ska man (jag) envisas med att sucka bakom folk som är långsamma i matbutikskassan och skicka arga ögat till andra bilister i trafiken. Som om någon med flit trögar sig i kassan eller bilkön. Jag tror det i mitt fall många gånger stavas kort tålamod, något jag borde jobba med. Vilken är din ursäkt? :)
